One diseased rat

Det är ganska så kul när man tänker på det, alkisarna här i stan är precis lika klyschiga som i gamla svenska gilmer. Går omkring och sjunger "radi-raj-raj, ra-di raj-raj ra" på gatorna och är helt omedvetna om något annat. Lite Åsa-Nissevarning på många av dem. Men man skall inte baktala dem som ahr det värre än en själv, så vi lämnar det ämnet därhän.

Ibland har man bara dagar då man känner sig helt oladdar. Inget är särskillt kul, men inget är särskillt tråkigt heller. Jag kan tänka mig att det kommer att bli tråkigt att vara känslomässigt stel en längre tid, men det lämnar utrymme för att göra andra saker. Inte viktigare, men andra.

Den nya tidens behåll utgörs av Robert Jordans "Eye of the world" och lost på laptop.