måndag, maj 08, 2006

None of them new they were robots

Tim Yeungs vinst värmer! Att ingen har distans nog att stoppa dessa dumheter över går mitt förstånd, men man måste ändå beundra honom. Belåtet nöjer jag mig med att lyssna på Neurosis och konstatera att ett juste sväng faktiskt kan kompensera fart. Kanske...

Det känns skönt att vara tillbaka i bloggandet. Jag har, utan anledning märker jag nu, dragit mig för att skriva igen. Kanske har jag varit rädd för att nytt nyare
Efter min resa till asien har jag planerat att lägga upp lite mer info om hur det hela "went down". Jag har dragit mig för att skriva om den då jag inte vet riktigt hur jag bäst skall beskriva det, vad eller hur jag skall ta upp det. Istället för att gå omkring med bulldom över det så låter jag inlägget berörande resan ligga på is till en obestämd tidpunkt.


Titeln på detta inlägg är, som den medvetne läsaren säker vet, en åtbörd till
låten och tanken som jag har haft hela dagen. Tillåt mig måla upp en bild för er.
En kärlekshistoria tilldrar sig, den gamla sortens kärlekshistoria med bara två aktörer som är viktiga. På en fest möts de, de blickar in i varandras djupaste vrår, och förstår direkt att de kommer att älska varandra för resten av sina liv. Kruxet i vår historia är att våra älskare båda är robotar, men försöker desperat att dölja detta faktum för den andra i fruktan för hur reaktionen skall bli. Samtidigt intalar var och en av älskarna sig att de inte är robotar till den grad att de till slut slutar vara det, eller i alla fall inte tänker tanken mer. Samtidigt kommer de långsamt underfull med att den andra är robot. Samtidigt som de känner skuld över sin lögn och blir mer och mer medvetna om vad de (för sig själva) döljer vad de är, känner de avsky mot den andras lögn. Man måste förstå att, trots att de är olika individer så tänker de dessa tankar samtidigt, samspelta som de två väloljade maskiner de är. Hur kommer denan historia att fortlöpa? Skall de berätta för varandra, eller kommer de att överkomma sin(a) upptäckter som den andra? Kommer de att vilja komma ihåg, elelr fortsätter de bara att lådsas som ingeting?

Jag hittade på historien utan att den hade något med låten att göra, det var alltså bara titeln som inspirerade mmig.

Ps. När jag skrev detta råkade min dator av misstag gå in på en sida som direkt hänvisade mig till en porrsida (utan min vetskap!) Hoppas att jag inte får sparken för det, de kickade en kille som hade porrsurfat för några veckor sedan..

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida