fredag, september 29, 2006

Contemporary art


Hade jag kunnnat göra detta hadde jag aldrig behövt arbeta.


Fan! Jag kom precis på att jag hatar nog Leonard Cohen ändå. Djävla skit, här hoppades jag på att hitta något nytt, men tji fick jag.

Det nya livet är ju i alla fal biljard och öl. Jag måste skaffa en sådan där löjlig väst.

torsdag, september 28, 2006

Madman of the trade

Igår, när jag satt på mitt arbete och spelade en skiva (eller rättare sagt en best of) med Leonard Cohen hände följande: Min arbetskamrat, en jämnårig falkenbergare frågade mig vad det var för något. Jag svarade med att förklara att det var Leonard Cohen och att jag, trots att jag inte brukar gilla honom, nu hade givit hans musik en chans. Till svar fick jag, med all ärlighet och hjärta man kan önska svaret: "Shit Jakob, du måste verkligen alltid förklara vad och varför du lyssnar på något". Då slog det mig. Shit, det stämmer ju. Som en hammare i nacken slog självinsikten till. det stämmer ju.

Varför vill jag alltid kunna ge en legitim anledning till att gilla något, vare sig en bok, en skiva eller en människa. Varför gör jag så? Jag tror inte att det handlar om en osäkerhet, eftersom jag inte har något behov av att "följa med" andra i deras åsikter, utan mer... mer ett behov av hela tiden vara i kontroll, att jag inte skall kunna bli stäld mot väggen eller överaskas av en fråga som jag blir stäld av.
Man kan nog kalla det ett behov av att lägga alla korten på bordet, att vara "in command" över omgivningen. Som dagens, eller mer veckans utmaning till mig själv skall jag försöka bryta det. Jag skall inte försvara mig mer. Undrar hur det kommer att gå...

onsdag, september 27, 2006

Brand new day

Nu är den första delen av min transformation påbörjad. Jag sitter här på jobbet och lyssnar på Leonaed Cohen. -Har du redan blivit känsligare, rent utav mer passionerad och en mer stabil man, frågar ni och stirrar på mig. Jag känner efter, låter hjärnans fibrer analysera de ryckningar jag känner i armarna, känslostormen innanför pannbenet, en hektiskt, febril verksamhet. Cebrala vätskor flödar, pressar mitt sinne mor en lösning och ett svar på din fråga. Din röst ekar i mina öron. "Har du redan blivit känsligare?". Långsamt öppnar och sluter jag läpparna, formulerar meningar i själen för att förkasta dem sekunden innan jag delger världen dem. Tillslut väser jag, precis så högt att du kan höra min

-Kanske lite då, kanske kanske...

tisdag, september 26, 2006



Det är nog detta vad man kallar "kommentarer är överflödiga".

För övrigt har jag funderat ganska mycket på att börja lyssna på Leonard Cohen. Låta mannen som är alla känsliga mäns skydshelgon bli min guide i livet. Om inte annat så kanske man skulle bli lite mer säker, tillfreds och stabli än vad man blir när man lyssnar på runnelbanerossel hela dagarna.

Jag tänkte också klargöra en fråga som jag inte ens visste fanns. Varför har jag inte Stavat "live in Stockholm" med stort L. Jag ser inte den nya bloggen (-Ny? säger du. -Ja, svarar jag, kan du se varför?) som en nystart utan mer som en fortsättning på något som jag har avslutat. Jag vet var jag är, jag har stannat upp, allt för att förbereda ett nytt steg i färden. Är du beredd att följa med mig?

The Sacrilege of Fatal Arms My Dear

For Long Endless Millions Of Instants
I Drank At The Goblet Of Illusion
Tilling Tumours And Follies
Desperately Wandering
Through The Dark Tunnels
Of The Bone Box
Then, Submitting,
I Chose To Drown
In The Ashes Of My Dreams.
When Purity Is Raped
Three Days Are Not Enough
To Resurrect:
Everywhere
Leprosy Spreads Out,
The Light Of The Eyes
Is Extinguished,
Thunders Now Shatter
The Eardrums,
The Scream Is:
"The Plague Be On You!"

The Dust
I Used To Build
The Impalpable Reality
Of My Nights
Brings Me Back
Along The Paths
Where I Scattered
Useless Hopes.

Believe!
Can I Trust You?
No, Please, Don`T!
Can I Trust You?
Forever, Really, Forever!
Oaths Engraved In The Water...

Obey!
As A Child, Or An Idiot
Who Follows The Laws
Of The Xxxx Others?
Quicksands Have Just One
Unrelenting Goal.
Bon Voyage, Mon Amour...

Fight!
That Invisible Enemy
Nestled Behind Those
Gorgeous, False, Sharp
Smiles

In Order To Conquer The Future: And Destroy It!
I Go Back -Once More- Into The Abyss Of My Nothing.
You Know
The Dead Have The Virtue Of Looking Like Each Other.

It Seems Like Yesterday
We Were Children
And Playing At Running
After Each Other;
You Would Often Lock Me
In The Dark Cellar,
And I Implored:
"Please Open!"
I Used To Run Trampling On
The Little Heads
-Cut Off-
Spread Ripe On The Lawn
We Had No Mother
So We`Re Taking Turns
In Being Her.
You Were Visiting My Dreams
Leaving To Snow
Through Almost
Closed Fingers
Glittering Crystals
Of Verginal Illusions.

Time Seemed Our Brother
Until The Deadly Night
Twisted, I Preserved You
-Jealously- Beside Me.
Gelid, Adorned With
The Damned Cloths
Of The Sudden
Silence....
....While
Dreamful...
....I Offered You
A Smile....
....In A Suspended Flash
The Spirit....
....Was Plucked Away
By The....
....Sacrilege Of Fatal Arms!

Forever!
Remember?
Forever!
I Kept The Secret

"Where Is The Bride?"
"Forsaken Him!"
"Fleeing The Deceived"
"Left Him Alone!"

Talk, Talk
You Fools!

Forever I Wanted
Still, Lifeless And Empty
The Shadow Of You
To Lie On
The Bridal Couch
Where You Laughed
Astonished
Minding The Tales
Bizarre And Contorted
I Told You Every Night
Prior To Submitting
To The Empire Of The Dark.

Mors At Suae Cohortis Ludus:
"Anathema, Anathema Tibi!"
Arcani Vis Et Natura:
"Anathema, Anathema Tibi!"

They Who Know, Do Not Speak!
They Who Talk, Do Not Know!
"Maledictus! Maledictus!"

We Are Just Sketches Of Men
Caught In A Wicked Vortex
Where Tertium Non Datur
Between Being God
Or Being Damned.

But, After All,
Isn`T It True That
An Inaudible Suggestion,
An Ineffable Remorse,
A Secret Instinct
Reveal The Impurity
Hidden In Success,
The Vulgarity Of Victory,
The Filth Nestling
In Fortune:
Pure Purity
Absolute Catharsis,
Is In Misadventure,
In Tragedy,
In One`S Ineluctable
Check Mate.

And When The Lights Dim
And Falls Slowly The Curtain,
I Return To Dance In A Ring
With The Skeleton Man
And The Bearded Lady,
The Bird-Boy And
The Laughing Dwarf;
Among Dragons
And Avenging Angels,
Winged Maidens
And Herds Of Blind Men
Who Bark
With Open Wide Orbits
Taking Me At Last
To The World Where
Uncertainty Does Not Exist.

In Heaven. Or Underground.

måndag, september 18, 2006

Se och hör!

Att Birger Schlaug ser photoshoppad ut på alla bilder på internet,det får en att tänka efter.



Jag tänker inte göra mig viktig över valet, för jag förstår mig inte på partipolitik så bra som jag hade velat.

Quicksands have just one unrelenting goal.

torsdag, september 14, 2006

Mobil säkerhet:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,887436,00.html

onsdag, september 13, 2006

Så klart att arbeter ringer och skäller på en för att man missuppfattar vad man har sagt. Bottom line: Jag måste jobba idag på eftermiddagen, trots att jag inte orkar. Eller ja, orkar och orkar...

Som om det inte är nog måste jag städa, bädda och fixa min siffa som sluskarna sov på hela natten... Fy vad det är synd om mig.

tisdag, september 12, 2006

Synd

Jag kom på en lite obehaglig sak idag. Jag tror att jag har förlorat viljan att lyssna på musik. Jag fär inte ur något av detlängre, det är en sak som är säker. Det känns som om det var så länge sedan man blev upphetsad av någon ny, eller gammal musik, för den delen. Tråkigt...

måndag, september 11, 2006

Taget... och avslaget.

En bok som förändrat mitt liv:
Paul Auster - New york triologin. Jag fick perspektiv av att läsa om identitetsförväxlingar. Trots att jag var ung och kanske inte helt förstod (vilket jag inte tror att jag gör nu heller). Den gav den en vilja att ha mer och en framför allt att kräva mer av det jag läser.

En bok jag läser mer än en gång:
Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen. Den dagen man slutar finna njutning i den boken är den man kan erkänna sin egen känslokyla.

En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Herman Melville - Moby Dick.

En bok som fick mig att skratta:
Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen. Med samma motivering som ovan.

En bok som fick mig att gråta:
Anthony Bevors - Stalingrad. En av de starkaste skildringarna av en bortglömd sida av krigen; döden.

En bok jag önskar hade skrivits:
"Von unsprächligen kulten", ett fiktivt verk i H.P. Lovecrafts mytologi. Trots att Lovecraft är, speciellt i jämförelse med Poe, medelmåttig, är det något som fångar mig med hans teman.


En bok som inte borde skrivits:
Samtliga böcker om Arn (elelr samtliga böcker avJan Guillou för den delen). Som historiofil hatar jag den förnedring behandlingsområdet som böckerna ger.

En bok jag just nu läser:
Robert Jordan - The Eye of the World

En bok jag tänkt läsa härnäst:
Robert Jordan - The Great Hunt


Elias: Eddings må vara överbetald, men gör det de känslor han gav dig minde värda, i den mån man kan värdera känslor? Må så vara att du nu inte kan förnimma detsamma som då du läste det, men det beror mer på att boken var riktad till ditt då, inte ditt nu. Att man växer ifrån sina barnsagor gör den inte mindre värda. Elelr så tycker iaf denne man!

torsdag, september 07, 2006

Hösten har med stormsteg ankommit till stan. De gröna löven som pryder träden har långsamt börjat ersättas av röda och bruna som samlas i drivor på gatorna. Som brevet på posten har jag fått en höstförkylning. Det är i lägen som dessa som man blir glad över att man har xbox och Kotor. Väldigt långsamt känner jag också ett hat mot arbete och nästan allt, utom just kotor. Synd bara vad feber kan göra, ananrs skulle det varit ganska så skönt att vara lite sjuk.
Jag är bunden att säga som Christopher Walken: "Guess what!?! I got a fever!....And the only prescription is more cowbell"

onsdag, september 06, 2006

One diseased rat

Det är ganska så kul när man tänker på det, alkisarna här i stan är precis lika klyschiga som i gamla svenska gilmer. Går omkring och sjunger "radi-raj-raj, ra-di raj-raj ra" på gatorna och är helt omedvetna om något annat. Lite Åsa-Nissevarning på många av dem. Men man skall inte baktala dem som ahr det värre än en själv, så vi lämnar det ämnet därhän.

Ibland har man bara dagar då man känner sig helt oladdar. Inget är särskillt kul, men inget är särskillt tråkigt heller. Jag kan tänka mig att det kommer att bli tråkigt att vara känslomässigt stel en längre tid, men det lämnar utrymme för att göra andra saker. Inte viktigare, men andra.

Den nya tidens behåll utgörs av Robert Jordans "Eye of the world" och lost på laptop.